”Men varför köper du inte bara en färdig tävlingsbil som blir billigare, snabbare och mer driftsäker?”
Ja, alla vi som tycker om att harva i garaget på diverse räsers har nog hört den här frågan både en och två gånger. Lika många är vi nog som inte riktigt haft ett bra svar också. För, helt ärligt, det ligger väldigt mycket sanning i det. Idag är utbudet av ”fabriksbyggda” tävlingsbilar väldigt stort så oavsett vilken ände man vill att det skall driva i och huruvida man tycker om att bli blöt eller ej i regn (det vill säga, avsaknad av tak) så finns det flertalet bra val.
Så varför väljer vi, ändå, att lägga oss på ett kallt garagegolv och skruva på gamla bilar för att göra dem marginellt snabbare till en hiskeligt hög peng?
Det är inte nödvändigtvis för att det är bättre än att köpa en färdig bil.
Det är inte nödvändigtvis för att det är billigare än att köpa en färdig bil.
Det är inte nödvändigtvis för att det är kommer hålla bättre än att köpa en färdig bil.
Jag tror faktiskt att det i många fall rör sig om något mycket mer fundamentalt – i vart fall landar jag där själv när tankeverksamhet kring det pågår. Behovet att skapa, sätta sin personliga prägel och titta på något färdigt sedan med stor stolthet. Att få starta upp den där motorn man satt ihop själv, den fullkomligt skräckfyllda paniken som infinner sig när startknappen trycks in, har verkligen sin charm på något sätt. Eller efter att ha harvat runt med ett grenrör som vid monteringen faktiskt inte slog sig utan passar perfekt – det är på många sätt bättre än ett snabbt varv på banan.
Därtill har vi gemenskapen. Alla som skruvar lyckas på något sätt finna likasinnade galningar, som också plöjer ner alldeles för mycket tid, energi och känslor i garaget. Men som man alltid kan lita på ställer upp med sin kompetens och om möjlighet finns även mer än gärna räcker en uppsättning händer till när motorpaketet skall skohornas ner i ett alldeles för litet motorrum. Jag har själv kommit i kontakt med så oerhört många fantastiska människor som ställer upp och låter mig få ta del av deras gigantiska kunskapsbank. Personer som jag aldrig skulle skapat en relation med annars.
För att inte nämnda felsökningen och problemlösningen. Det finns nog inte ett enda tävlingsbilsprojekt i världshistorien som gick som planerat utan att ge byggaren rejält med huvudbry. Att då använda all sin fantasi och uppfinningsrikedom och kunna klura ut en lösning som faktiskt fungerar ger en otroligt härlig känsla. Jag skulle nyligen bygga en höj- och sänkbar rattstång till min BMW E36, men fick inte tag på några vettiga kit för det hela och hade lite kort tid på mig. Det slutade med att ett justerstag till en bärarm (urborrad för att få ner vikten) och ett hjullager jag hade liggandes löste problemet helt perfekt. Nu ler jag varje gång jag ser den Frankenstein-lösningen. För jag kan lova att inget liknande någonsin kommer att finnas i en fabriksbil.
Så det är nog just det. En otroligt härlig känsla. Det är dit jag hela tiden återkommer. Att bygga något, med sina egna två händer, ger mig något som en köpt bil aldrig klarar av. Stoltheten, och att vara nöjd med något man själv åstadkommit. Skapande. Det gör att man somnar väldigt gott på kvällen.
Trots det kommer nog mitt svar, när folk frågar varför jag inte bara köper en färdig bil, fortsatt att bli ”Ja, det borde jag nog göra”. För om en person inte kan förstå vad som tilltalar oss med att bygga på våra gamla fordon, så tror jag inte heller att de kan få det förklarat.
