Vad är det egentligen som krävs för att lyckas inom motorsport?
Självfallet är det ett gäng olika egenskaper som kan vara värdefulla. Att vara skicklig på att ratta en bil brukar ju underlätta en hel del, samma sak att vara en vinnarskalle. Erfarenhet från tidig ålder får man också ett försprång av, likaså att materialet man kör med faktiskt är bra.
Generellt sett brukar vi här på kontoret tycka att det finns tre huvudsakliga delar som krävs för att bli en stjärna;
1) Körskicklighet
2) Tekniskt kunnande
3) Stor plånbok, eller skicklighet med att skaffa sponsorer
Tyvärr klarar man sig inte (på egen hand) utan något av det här. Har man inte råd att komma till start till tävlingarna eller köpa en bil spelar det ingen roll hur överlägsen man är över kompisarna på den lokala kartingklubben.
Likaså kan man köpa alla startavgifter i landet och plocka samtliga pole positions – det hjälper inte om man konstant får bryta för tekniskt strul. Ja, ni förstår.
Att vara medveten om alla tre delar tror jag är något de flesta skulle behöva jobba lite mer med. Generellt sett, och det är inte på något sätt unikt till motorsportens värld, brukar folk fokusera på att jobba på sina styrkor snarare än sina svagheter.
Vilket kanske inte är så konstigt – är man väldigt stark i axlarna så är det roligare att köra militärpress på gymmet, än att kanske träna vader.
Jag tycker att man ser det här återkomma rätt tydligt ute på våra svenska banor och rallysträckor också.
De fruktansvärt snabba förarna brukar komma och sätta rekordtider på rekordtider – men bilen har ofta betydligt mer att ge (om inte annat än i driftsäkerhet), medan de som kanske inte har lika mycket skicklighet bakom ratten lägger alldeles för många timmar att ställa in millimetrar i chassit när det de skulle behöva mest av allt är kilometrar i kroppen.
Men det finns också de som tar det för långt åt andra hållet, och fokuserar alldeles för mycket på att plocka bort svagheter. Det här kanske låter motsägelsefullt mot det som är skrivet ovanför, men hear me out.
För något år sedan satt jag med och lyssnade på en förardebriefing i grupp som Alx Danielsson höll i på Sturup. Alx frågade den snabbaste föraren om vilken sväng som föraren tappade mest i – för enkelhetens skull, låt oss förutsätta att det var hårnålen.
Föraren gick igenom sina loggar och analys, vilken förändring av setup han skulle göra med bilen och så vidare. Väldigt genomtänkt, helt korrekta åtgärder och han skulle definitivt hamna närmare den näst snabbaste personen (som var kvickare genom den här hårnålen).
Alx lyssnade tills överläggningen var färdig, och pekade sedan på alla andra, snabbare, svängar där föraren var överlägset snabbast.
”Hur mycket kommer du nu att tappa i alla de här andra svängarna med din nya setup?”
Tystnad.
Poängen gick tydligt fram i gruppen, precis som att det satte sig djupt hos mig.
Det är väldigt viktigt att identifiera sina svagheter, och vad man kan göra för att förbättra dem. Men ännu viktigare är det att blicka upp och se helhetsbilden, och att lägga fokus och energi på det som i slutändan gör mest för att nå målet.
Inte alltför sällan är det något annat än det som kanske ligger närmast till hands.
Tills nästa gång,
Oscar
Läs även:
Krönika: Varför vi hellre skruvar än köper en färdig tävlingsbil
