Folkrace, allt annat än ”lerbingo” och vad hände egentligen med nationell Rallycross under 2000-talet?
När Folkracesporten låg i sin linda var det tydligt att grenen vände sig till de som ville ha skoj till en låg kostnad. Man åkte biltävling i grusgropar och bilarna var mer eller mindre standard. Tävlingsmomentet blev dock viktigare med åren och en och annan ”galenpanna” kostade på folkracemaskinen ett par dubbla förgasare och de riktiga stollarna hängde dit ett par dubbla Weber 45:or. Det var nog mer eller mindre helt otänkbart att lägga på helt nya däck under denna tid!
Efter tävlingarna var det naturligtvis anbud för att säkerställa att ”ingen” skenade iväg och man la ett bud per person och bilpengen förseglades i ett kuvert kontant. Den manuella hanteringen var väl inte alltid helt rättssäker och visst fanns det säkert tillfälle där förarna undrade om allt gick rätt till när ”alla” hemmaförare fick behålla sina bilar.
Budavgiften var 100kr när jag började med Folkrace och bilen kostade 4500kr. Detta var år 2000. Alltså inte stenålderslängesedan. Inflation och samhällsutveckling och inte minst återvinningsindustrins utveckling har satt sina spår sedan dess. Bilarna gick upp till 6500kr och inte allt för långt senare var vi uppe på 8000kr. Men det var väl redan då i underkant om man inte var skrothandlare själv och kom över objekten väldigt billigt.
Det som däremot tog Folkracesporten från dåtidens ”lerbingostatus” till vad vi nu kan kalla en av Sveriges mest prestigefylld sportgrenar blev oundvikligen steget att gå från att var och en fick lägga ett bud till att man fick lägga så många man ville för 200kr/st. Detta var i min mening helt fel väg att gå. Nu utvecklades folkrace snabbt från att vara enkelt med ett fåtal extrema bilar till nya budrekord år efter år och pengarna började flöda i strida strömmar hos de större arrangörerna dit de som drömde om att bli den nya Folkracehjälten anmälde sig med bilar som inte sällan var värda nära 10x mer än vad man kunde förvänta sig att få för bilen när den bytte ägare efter tävlingen.
Nu är ju min analys som sådan att det som skedde inom Folkracesporten mycket hade att göra med det som INTE skedde inom Rallycrossen. Det var väl tänkt att man åkte Folkrace för att lära sig ratta bil och grunderna inom bilsport för att sedan ta nästa steg och utmana allt bättre förare i mer prestigefyllda tävlingar och då låg ju Rallycrossen precis runt hörnet. Kruxet var ju dock att Rallycrossen fullständigt stod still på nationell nivå och tappade sin konkurrenskraft snabbt år för år i takt med att Folkracesporten utvecklades och blev mer och mer populär.
Vad jag vet kör vi fortfarande med i stort sett samma klasser i nationell rallycross som man gjorde år 2000 när jag tog mina första staplande steg i Svensk Bilsport. Klasserna 2150, 2400 och ”fri” är fortfarande samma och allt färre ser eller förstår skillnaden på en Supernationell 2400 och en Supernationell ”fri” och inte allt för sällan är det 2400 klassen som åker snabbast runt banan. I den ”billiga” 2150 klassen är reglementet fortfarande baserat på en Volvo B21 motor borrad till första överdimension… hallå? Är vi inte klara med stenåldern och behöver se lite bortom Volvos rödblocksmotorer nu?
De personer inom Svensk Bilsport som är ansvariga för Rallycross på nationell nivå under perioden 2000-2024 ska nog inte ges medaljer på nästa Bilsportgala kan jag tycka. Här har förbundet misslyckats totalt att utveckla sportgrenen Rallycross för att passa kundens önskemål och intressen. Jag hoppas de som styr förbundet också kan förstå att utvecklingen inom Folkrace är helt knutet till utvecklingen, eller rättare sagt, avsaknaden av utveckling inom Rallycross på nationell nivå.
Istället har Folkracehjälten på allvar fått fotfäste i landet och det finns t.o.m en drös personer i landet som nu helt lever på Folkrace. Det trodde nog ingen på 1990-talet när det for runt gamla vingliga bilar i en grusgrop utanför exempelvis Hässleholm! Inom Nationell Rallycross vill jag nog lova att det helt saknas proffs (personer som livnär sig på sporten) och det blir ju ganska slående när man tar ett steg tillbaka och grunnar lite på det hela…
2024 beslöt förbundets Folkraceutskott att man behövde stävja utvecklingen och det med ett nytt anbudssystem. Bilens pris hoppade upp till 11.000kr och man fick för sig att endast ett bud per person per bil var rimligare och budet skulle då kosta 400kr. Man kan numera alltså lägga bud på hur många bilar man vill men endast ett per bil.
Detta bör således få effekten att fler har likvärdig chans att få en populär bil och den med luntan av kuvert/pengar måste ragga en drös kompisar för att kunna lägga många bud på samma bil. Sommarens stortävlingar lär visa vem som anpassat sig bäst efter de nya spelreglerna. En sak som också är ny är att man numera inte behöver visa upp pengarna i förväg och därmed behövs det mindre kontanter i byxorna runt banorna framöver. Det ser jag som en klok utveckling.
Inom förbundet motiveras förändringen med att den typ av anbudsförfarande som varit gällande under många år nu är att anse som olaglig då man säger sig falla på lotterilagarna. Det finns dock en rad nyckelpersoner som menar att förbundets analys av lotterilagen är helt felaktig då det tydligt framgår att ett lotteri innebär att man efter vint inte behöver ”anstränga sig” mer för att tillgodogöra sig sitt pris medan man inom folkracesporten genom vunnet anbud fått chansen att köpa en bil till ett redan fastställt pris.
Man är inte tvingad att köpa heller! Här går de klokas tolkningar isär men jag tillhör skaran som tycker att förbundets analys lutar sig på fel grunder och innerst inne tror jag att meningen med förändringen är snarare den som jag upplever som den rätta att lugna ner sportens ekonomiska utveckling en aning samtidigt som man nu strävar efter att lansera ett digitalt verktyg för att reda ut anbudsförfarande och lottdragning på ett sätt som kan anses mer anpassat till 2000-tal än det sätt som varit mer eller mindre oförändrat sedan 1990-tal.
Personligen så tror jag anbudsförändringen är i rätt riktning men jag efterlyser ändå stora krafttag för att göra rallycross (eller ”bilcross“) inom SBF bättre. Det var med en djup suck jag fick till mig att när Bilcross utanför SBF:s vingar skulle lanseras så svarade FR-utskottet med likgiltighet och tyckte att ”det är inget att bry sig om”. Denna mentalitet går att se i flera sportgrenar och de ideellt arbetande inom SBF blir gång på gång omkörda av smarta entreprenörer som ser ett steg längre och kanske två steg snabbare framåt än ett trögt förbund.
Men, nu har ju även detta problem börjat adresseras då man nu har anställt länkar som jobbar mellan SBF:s styrelse och de olika utskotten. Det är nog tyvärr rätt väg om vi ska ha ett förbund som är mer snabbfotat när det börjar blåsa förändringens vindar nästa gång.
Nu ser jag fram emot en bra bilsportsäsong där Folkracepremiären körs på Fredag nere i Tomelilla och i skrivande stund går jag och funderar på om det inte vore hög tid att damma av några bilar så jag får lite plats i mitt garage. Jag har ju till och med bilar som stått sedan bilpriset var 6500kr!!! Inte bra (förlåt Tomas Hansson).
Anders Åberg, Apex.se
